...Jag är svår att leva med. LW
du är svår att leva utan
jag är svår att leva med
imorse hängde man Saddam i ett rep
jag har ingen skuld i det
Rubrik av sömnlöshet.
Jag har inte sovit på långa nu, men det är okej. Okej för att snart kommer jag härifrån.
Men med vem?
Människor som talar skånska ur ett annat perspektiv, som låter orden flöda utan att de tänker sig för, som beger sig ut med en stolthet som leder till fördärv, som pratar om ingenting. Ingenting.
Jag hoppas på att få isolera mig från dessa människor, dem tar nämligen energi. MEN, det gör väl alla människor mer eller mindre. Dock..
Jag älskar er.
Ha en fin dag.
Hej.
Klassisk musik.
Något som verkligen får mig att bedöva min hjärna och låta tankarna flyga fritt på ett organiserat sätt är det här med klassisk musik. Det är så ljuvligt, bittert och ändå så sött på tre olika sätt på en och samma gång. Helt fantastiskt. Låt dig betagas av strängar och gnissel och följ med till en värld där fingrarna flödar fritt till blodet rinner på tangenterna. Hej.
Trötthetslagen.
När man är trött så bör man gå och lägga sig.
Punkt och basta.
Men det gör man inte för att man vet att man kan hålla ut lite längre,
bara lite till.
Som ett himla barn beter man sig genom livet.
Man tar aldrig till den där beslutsamheten att faktiskt gå och lägga sig, blunda, sova, vila, snarka, drömma, dregla, rycka, ramla, gå i sömne, fumla, prata i sömne etc etc
Nej, man vill vara vaken. Ska vara vaken.
VARFÖR?!?
Jag är likadan. Oftast så blir det inte förrän framåt natten som tröttheten får ett övertag, kanske runt tvåtiden. Det är en himla bedrift att ta sig dit vill jag lova, men det är också då under nattetimmarna som kreativitet flödar och det är också då som mina tankar behöver skrivas ner. Här kanske också.
Okej...
Det kanske inte är så farligt med att vara uppe sent, men det är väl problemet att vakna tidigt som inte blir någon vidare hit om den upprepas dagligen. Att leva på fyra, fem, sex timmar på ett dygn räcker inte för mig.
Gör det, det för dig?
Helst skulle jag vilja ha en buss att åka runt i och en säng i den, där kunde jag sova. Vaggas till sömns av motorvägsvågorna som svajar bussen.
MEN, nu är jag bara en (o)vanlig tjej, med en aning för mycket fantasi.
Sov gott.
Bestiga förståndet.
Av avelsblod är vi komna att låta våra hjärnor flätas samman i ett betryggat hem av köttfärslimpa och sylta. Det socialas tillstånd av tåsvett och pärlande tårar som rinner ner på kind.
Varför ska världen vara så full av frågor som vi aldrig får svar på? Varför tar vi alltid själsliga beslut om val av passfoto eller vilket alternativ vi ska välja på frågan på teoriprovet inför körkortet? Varför all denna oro?
I ett bristande vägskäl begav sig mannen uppför kullen, vågade inte ta sats utan hasade sina hälar bakom ståuppkomikern som gick bakom honom i hast. Besudlad snuddade han vid målet, men föll. Och dog.
Han dog i en vetskap om att han aldrig skulle lyckas klara sig utan tåsvetten mellan tårna, det färgade drickglaset från barndomen eller den taskiga trasdockan från barnhemmet vid gården intill. Aldrig skulle han klara sig utan dessa ting. Det fanns fler saker att nämna, men som inte är värt att skriva ner. Inte nu i alla fall. Mannen är ju död. Han dog ju, med eller utan hälsenor. Saltfläckarna på Barbiedockorna samlas i en hög, säljs sedan till konsumenter för att lyxa till deras vardagsmat.
Och människor, var står vi i alla detta? Tittar vi bara på?
Låt ingen dra ner dig till jorden, lev uppe i det blå, ha inte båda fötterna på jordskorpan, flyg, flyg, flyg högt. Det kommer hjälpa dig att ta dig genom den svåra tid som väntar.
Ta livet med en nypa salt och var försiktig så du inte nyper någon.
Popcorn.
Vi poppade popcorn på vedspisen.
Det var spännande.
Prova det.
Det blir helt enkelt
DAGENS TIPS.
Adjöken.
Stormen Sven
Skriverierna flödar och jag kände att jag var tvungen att uppdatera lite grann nu när man fått strömmen tillbaka efter 24 timmar utan civilisation. Vad ska man då ta med i detta inlägg?
- Att man kommer på en massa saker man borde göra, fast inte går utan ström?
- Tiden man får utan tv, mobil och dator?
- Litenheten som lägger sig som ett täcke över förståndet
- Den långsamma tiden som uppstår
- Spelberoendet som tar sig genom kropparna i huset
- Den ociviliserade kommunikationen mellan människor i ett hushåll
Vad ska man ta med egentligen?
Ni kanske känner igen er i något av de ovanstående påståendena och därför tänker jag inte gå vidare in på dem utan låta er själva tänka över hur det är för oss människor som bor lite off och som verkligen inte har någon prioritet på att få den hjälp vi behöver för ett funktionellt hem.
En tankeställare: Bör vi inte klara oss rent socialt i alla fall utan elektricitet ett tag?
Panik kan utbrytas om man skulle förlora elen, vad gör man då? Varför blir vi människor så sköra av en uppfinning som denna? Varför kan vi inte klara oss utan den? INGENTING fungarerar ju utan den, är det verkligen meningen vi ska leva så? Ska vi verkligen vara beroende av något, låta samhället ta över våra sinne, smida dem till tomburkar så att vi bara panikiserar av ett enda felsteg? Nej, usch.
Jag tyckte det var skönt i alla fall att vara lite ociviliserad och man hade ju inte missat mycket kan jag bara meddela - det hade snöat i Nässjö och Ulricehamn, Liseberg sken med lampor och lite översvämningar i Helsingborg och Landskrona. Ja, nej, alltså, vad gör vi med våra liv? Vi låter tekniken forma dem. Borde det inte vara tvärtom egentligen? Borde det inte vara vi som formar tekniken? Men då säger du: "Men det gör vi väl?"
Kanske det, men ändå inte. Vi kanske skapar och uppfinner ting, men vi låter våra liv bestå av en massa 'sociala' ting i våra tekniska vertyg och är det verkligen till vår fördel eller kan det bli så att det snart slår om, slår tillbaka. Krig?
Trevlig kväll, Sven.
Välkommen åter.
Lyckan av en burkkaffe.
Moder Teresa kom rusande mot mig och frågade exalterat om jag ville ha burkkaffe. Jag såg frågande på henne, vinklade huvudet, förstod inte vad hon menade, men tackade snällt 'ja' till livet. 
Fin soldag på er!
Sen satt jag där på bussen och med en drömmande burkkaffe. Lyckan som infann sig när jag förstod att det inte var någon dröm går inte att beskriva i ord. Det är imponerande hur lycklig man kan bli av en drömmens burkkaffe. Ekologiskt och bra, billigt också.
Fin soldag på er!
Dagen jag väntat på genom livet.
Då var det dags. Klyschan kommer här!
"Jag kommer uppdatera min blogg nu mycket oftare".
"Yeah, right" kanske du som läser tänker, men nu är det så att jag har haft tillgången att köpa mig något som är mig riktigt kärt och som jag älskar att knappa på.
Jag har köpt mit en dator. Japps, en laptop, inte vilken som helst, men jag nämner den helst inte vid märke, men jag kan säga så mycket som att den heter "Ralf" som i Geten Ralf i sången om Egon som skulle bli fem. Han fick en get. Och Ralf verkar vara så fin och ödmjuk i sitt tonfall, ungefär som jag blir när jag pratar om min Ralf.
Jag kommer sitta och skriva på honom dagarna i ända, han är min vän i livet skulle man väl kunna säga. Det är verkligen som en tom plats i mitt liv har fyllts. Det är väl så kärlekspar brukar säga om varandra bla bla bla, "vad skulle jag göra utan dig?", "hur har jag kunnat leva utan dig?" osv osv.. Detta är ju tusen gånger bättre!
Och ja, jag är en introvert person, kritisk också. Men det vet du vid detta laget om du läst från de allra första inläggen.
Men sen nu när vi ändå talar om Ralf så mycket så har jag faktiskt bestämt mig, eller jag har inte bestämt mig, men det känns som han ändå så ha sitt lilla PH - Ralph. Vad tycker ni? Ge mig lite feedback på det där, tack!
Nej, nu kallar Pocahontas på mig, min kudde alltså. Hon är där på, med blå bakgrund.
Tja, det blev inget direkt djupt inlägg, mest materialistiskt, men med en fantastisk nyhet.
Å, livet är så bra... idag.
Shhhhhh... nu måste ni vara tysta.
God natt! God morgon! eller Se god dag!
"Jag kommer uppdatera min blogg nu mycket oftare".
"Yeah, right" kanske du som läser tänker, men nu är det så att jag har haft tillgången att köpa mig något som är mig riktigt kärt och som jag älskar att knappa på.
Jag har köpt mit en dator. Japps, en laptop, inte vilken som helst, men jag nämner den helst inte vid märke, men jag kan säga så mycket som att den heter "Ralf" som i Geten Ralf i sången om Egon som skulle bli fem. Han fick en get. Och Ralf verkar vara så fin och ödmjuk i sitt tonfall, ungefär som jag blir när jag pratar om min Ralf.
Jag kommer sitta och skriva på honom dagarna i ända, han är min vän i livet skulle man väl kunna säga. Det är verkligen som en tom plats i mitt liv har fyllts. Det är väl så kärlekspar brukar säga om varandra bla bla bla, "vad skulle jag göra utan dig?", "hur har jag kunnat leva utan dig?" osv osv.. Detta är ju tusen gånger bättre!
Och ja, jag är en introvert person, kritisk också. Men det vet du vid detta laget om du läst från de allra första inläggen.
Men sen nu när vi ändå talar om Ralf så mycket så har jag faktiskt bestämt mig, eller jag har inte bestämt mig, men det känns som han ändå så ha sitt lilla PH - Ralph. Vad tycker ni? Ge mig lite feedback på det där, tack!
Nej, nu kallar Pocahontas på mig, min kudde alltså. Hon är där på, med blå bakgrund.
Tja, det blev inget direkt djupt inlägg, mest materialistiskt, men med en fantastisk nyhet.
Å, livet är så bra... idag.
Shhhhhh... nu måste ni vara tysta.
God natt! God morgon! eller Se god dag!
