Solmogen glödlampa

När man är trött så bör man gå och lägga sig.

Punkt och basta. 

Men det gör man inte för att man vet att man kan hålla ut lite längre, 

bara lite till. 

Som ett himla barn beter man sig genom livet. 

Man tar aldrig till den där beslutsamheten att faktiskt gå och lägga sig, blunda, sova, vila, snarka, drömma, dregla, rycka, ramla, gå i sömne, fumla, prata i sömne etc etc

 Nej, man vill vara vaken. Ska vara vaken. 

VARFÖR?!?

 

Jag är likadan. Oftast så blir det inte förrän framåt natten som tröttheten får ett övertag, kanske runt tvåtiden. Det är en himla bedrift att ta sig dit vill jag lova, men det är också då under nattetimmarna som kreativitet flödar och det är också då som mina tankar behöver skrivas ner. Här kanske också. 

Okej...

 

Det kanske inte är så farligt med att vara uppe sent, men det är väl problemet att vakna tidigt som inte blir någon vidare hit om den upprepas dagligen. Att leva på fyra, fem, sex timmar på ett dygn räcker inte för mig. 

Gör det, det för dig? 

 

Helst skulle jag vilja ha en buss att åka runt i och en säng i den, där kunde jag sova. Vaggas till sömns av motorvägsvågorna som svajar bussen. 

MEN, nu är jag bara en (o)vanlig tjej, med en aning för mycket fantasi. 

 

 

Sov gott.