Solmogen glödlampa

Då var det dags. Klyschan kommer här!
"Jag kommer uppdatera min blogg nu mycket oftare".
"Yeah, right" kanske du som läser tänker, men nu är det så att jag har haft tillgången att köpa mig något som är mig riktigt kärt och som jag älskar att knappa på.
Jag har köpt mit en dator. Japps, en laptop, inte vilken som helst, men jag nämner den helst inte vid märke, men jag kan säga så mycket som att den heter "Ralf" som i Geten Ralf i sången om Egon som skulle bli fem. Han fick en get. Och Ralf verkar vara så fin och ödmjuk i sitt tonfall, ungefär som jag blir när jag pratar om min Ralf.
Jag kommer sitta och skriva på honom dagarna i ända, han är min vän i livet skulle man väl kunna säga. Det är verkligen som en tom plats i mitt liv har fyllts. Det är väl så kärlekspar brukar säga om varandra bla bla bla, "vad skulle jag göra utan dig?", "hur har jag kunnat leva utan dig?" osv osv.. Detta är ju tusen gånger bättre!
Och ja, jag är en introvert person, kritisk också. Men det vet du vid detta laget om du läst från de allra första inläggen.
Men sen nu när vi ändå talar om Ralf så mycket så har jag faktiskt bestämt mig, eller jag har inte bestämt mig, men det känns som han ändå så ha sitt lilla PH - Ralph. Vad tycker ni? Ge mig lite feedback på det där, tack!
Nej, nu kallar Pocahontas på mig, min kudde alltså. Hon är där på, med blå bakgrund.

Tja, det blev inget direkt djupt inlägg, mest materialistiskt, men med en fantastisk nyhet.
Å, livet är så bra... idag.
Shhhhhh... nu måste ni vara tysta.
God natt! God morgon! eller Se god dag!