Bestiga förståndet.
Av avelsblod är vi komna att låta våra hjärnor flätas samman i ett betryggat hem av köttfärslimpa och sylta. Det socialas tillstånd av tåsvett och pärlande tårar som rinner ner på kind.
Varför ska världen vara så full av frågor som vi aldrig får svar på? Varför tar vi alltid själsliga beslut om val av passfoto eller vilket alternativ vi ska välja på frågan på teoriprovet inför körkortet? Varför all denna oro?
I ett bristande vägskäl begav sig mannen uppför kullen, vågade inte ta sats utan hasade sina hälar bakom ståuppkomikern som gick bakom honom i hast. Besudlad snuddade han vid målet, men föll. Och dog.
Han dog i en vetskap om att han aldrig skulle lyckas klara sig utan tåsvetten mellan tårna, det färgade drickglaset från barndomen eller den taskiga trasdockan från barnhemmet vid gården intill. Aldrig skulle han klara sig utan dessa ting. Det fanns fler saker att nämna, men som inte är värt att skriva ner. Inte nu i alla fall. Mannen är ju död. Han dog ju, med eller utan hälsenor. Saltfläckarna på Barbiedockorna samlas i en hög, säljs sedan till konsumenter för att lyxa till deras vardagsmat.
Och människor, var står vi i alla detta? Tittar vi bara på?
Låt ingen dra ner dig till jorden, lev uppe i det blå, ha inte båda fötterna på jordskorpan, flyg, flyg, flyg högt. Det kommer hjälpa dig att ta dig genom den svåra tid som väntar.
Ta livet med en nypa salt och var försiktig så du inte nyper någon.
Kommentarer
Trackback
