Yttre dömande.
Är det inte så att vi dömer från utsidan och inåt? Så är det väl?
Själv reflekterade jag över detta under en veckas semester på en av de mest kända semesteröarna vi svenskar känner till - Teneriffa. Det tog emot att välja att åka dit eller inte, men jag samlade mod och tänkte ”Nej, minsann, detta ska vi klara av!”. Och det gjorde jag. Här sitter jag idag och skriver dessa rader och är på väg hem till ”kalla Sverige”, för visst är det så vi ser Sverige? Som kallt alltså? Visst är det så vi speglar oss själva, som kalla och frusna själar. Vi vill vara till behag och inte låta vår ilska rinna genom vårt skal vi byggt upp. Jag kan faktiskt själv erkänna att det är så man beter sig. Det är ju det ju. Men det är okej om du inte vågar erkänna, det är helt okej med mig. Men du ska veta att du är precis som alla andra, du är inte unik, inte på det planet i alla fall. Men om du inte känner igen dig alls, ring mig.
Men hur var det där på Teneriffa då? Ska jag vara ärlig så kändes det ganska trevligt att göra absolut INGENTING. Det var skönt, man känner liksom att batterierna i kroppen är laddade. Och är det inte det vi alla behöver egentligen. Det räcker med en vecka då och då, bara få koppla bort allt som har med vardagen att göra. Det gör att vi blir lite varmare, lite mer förstående för varandra och så kanske vi alla kan jobba på att göra Sverige lite mer varmt och härligt. Det vore väl förträffligt om alla kunde tänka så? Men det är kanske inte så vi vill ha det egentligen?
Tillbaka till det här med dömandet då.
Jo, det finns restauranger som är slitna och väderbitna, som har knallgröna väggar och ikeaspeglar med gigantisk ram och plutteliten spegel (det borde inte på kallas spegel egentligen) och sen finns det i alla fall fina restauranger med tilltalande inredning och fin service osv osv. Jag har en teori om att vi i vår tankegång förväntar oss mer eller mindre vilket ställe vi än går till. Väljer vi en restaurang utan någon tilltalande inredningen eller service så ställe vi in våra sinnen på att då kommer maten inte heller vara top notch, men så kanske man får in något blekt friterat och allt ser lite likadant, kanske smakar okej och då uttalar man ett ”Tjohej” för att det var gott. Är det inte lite märkligt med tanke på att man kanske skulle gjort tvärtom om det varit på den andra restaurangen och samma mat. Då skulle man bli besviken och nästan lite arg över mate de då serverade trots att det är samma mat. Jag tycker det är en intressant reflektion och jag tror också man kan spegla den på vårt sätt att möta våra medmänniskor. Vi tittar och… ja, vad gör vi? DÖMER, det är precis det vi gör. Vi dömer det yttre och sedan låter vi de tankarna spegla vårt bemötande av insidan. Bedrövligt kan man tycka, men vi gör ju det alla så varför vara så förvånade? Varför inte bara ta faktan och låta livet slipas genom vårt tänkesätt och kanske förändra vissa banor och låta oss åka nya karuseller, sådana vi inte provat innan. Det blir spännande, jag lovar.
Ps. Åk aldrig charter, det kommer förstöra ditt liv.
Hej.
