Det hårda livet.
Då var man här, dit man aldrig trodde man skulle nå, där man aldrig trodde man skulle komma. Själv trodde jag att jag skulle vara död, för länge sedan. Redan vid sex års ålder hade jag denna tanke - att aldrig kunna leva upp till 13 års ålder. Men jag blev 13, och 14. Sedan gick det snabbt, vips var man 18 och myndig, fick dricka öl och ha hand om egna pengar, man fick till och med körkort, KÖRKORT! Men galet nog passerade man också 18 och här står man idag. Idag en grå, kall ruggig sommardag med mindre gradantal än en frusen vinternatt. Här står man idag klädd i rosa pyjamas från mellanstadiet och njuter av en smaksatt kaffe och undrar lite vad livet kommer föra med sig. För nu har den där frågan, funderingen man hade när man var sex år återkommit, men på en annan nivå, man har tagit bort de egentliga väsentliga tankarna om att man inte kommer överleva. Nu, nu så funderar man istället vad man ska göra med sitt liv, hur man ska göra det, varför och när. Frågor som man vet att man inte kommer ha svar på när man dör, om man dör. Vi får väl se hur det blir.
Nu ska jag ta och äta en sur, röd flaska som är gjord på lössblod. Hej.
