Till alla er bittra.
Intressant sak jag hörde på bussen idag. En norrlänning, från norra Sverige, var bitter när han satte sig bakom mig ganska långt bak i bussen. Han måste haft ett tufft liv för han var extremt bitter. Bitter på trångt i bussarna, trots att det finns många plaster. Bitter på ungdomarna, att de förstör så mycket. "Det där borde det vara böter på". Han undrade tom när de ***** slutade. Bitter på att ungdomarna tränger sig i busskön och sätter sig där nere i bussen.
"tyvärr får vi sätta oss här bak".
Kära, lilla norrlänningsman,
Jag skulle vilja berätta en sak för dig, men jag tvivlar på att du läser, men till alla ni där ute som har tänkt på samma sätt som min kära, lilla norrlänningsman, till er vill jag säga:
Ge upp!
Ge upp!
Ge upp bitterheten i ditt hjärta, ge upp tankarna som gör dig ledsen och bitter, ge upp. Ge upp! Det tjänar ingenting till, kära vänner. Denna värld kommer alltid att fortsätta vara orättvis och tragiskt, men det är väl ingenting att gå runt och älta och haka upp sig på?
Nej, mina vänner. Må ni leva i frid och harmoni tills ni ser en Ungdom gå på bussen. Då kan ni svära och vara bittra.
Puss på er och sköt om er i kylans färgglada hämnd.
