Tågstation

Intressant nog satte jag mig för att vila min lille gump på en brända på perrongen.
Visste inte riktigt var jag skulle ta vägen.
Drömde mig lite bort och drömde om jag skulle vara en super/stål kvinna. Hur jag skulle rädda alla människor som folk puttade ner på spåren, men hur otroligt klumpigt att skulle bli i slutändan eftersom jag verken har muskler eller kan flyga. Så det hade la slutat med att jag försökt putta upp dem med händerna på deras ända och tryckt med all min kraft från axeln. Ja,, de hade nog sett ganska roligt ut.
Det hela slutar med att jag blir avbruten av att en kille ställer sig bredvid mig och jag skrattade till för mig själv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0