Solmogen glödlampa

Jag sitter och tittar på nyheterna. Och samtidigt lyssnade jag på den här låten Andreas Söderlund – Pappa, pappa varför gråter jag?. Jag började liksom nästan böla. Trodde pojkstackarn hade dött. Jag blev inte arg som jag brukar bli, utan bara ledsen. Så sorgligt. Men han var inte död. Han levde. Tur? Kanske.

Natt.