Saknar
Vissa människor saknar man lite mer, lite ofta. Det är nog så för dig också. 
Och igår såg jag en fågel, en mås flyga genom molnen. Jag hittade inte den efter det.
Vi går alla vidare, men saknar, saknar gör vi ändåN.
Barntandborste.
Det bästa är barntandborstar. Ni borde alla använda detta. Det är ljuvligt och man blir glad i hjärtat.
Den är mjuk mot tandkött och annat. Den är liten. Den kommer åt överallt. Man kan använda små nätta rörelser som gör tandborstningen så mycket bättre. Länge leve barntandborsten! Den är billigare också.
Bruttonationalprodukt.
Alltså, detta med bruttonationalprodukten.
Den är konstig den och det är verkligen ingen sanning bakom siffrorna på den. Nej, tänk på all svartmarknad som finns som vi inte vet om. Tänk på den nästa gång ni ser BNP.
En tankeställare såhär på en söndag. Utveckla själv.
Adjöken.
Tänka på varandra.
Vi bör alltid tänka på varandra.
Det gör oss mer tacksamma.
Tacksamhet i sin tur gör
så att vi inte blir så himla bittra
som vi annars blir.
Så låt oss tänka på varandra.
Be för varandra.
Det hjälper.
Jag lovar.
Låt bitterheten
och otacksamheten
försvinna.
Låt den frätande
syran sköljas bort.
Låt den rinnav ditt hjärta.
Drick i sugrör istället tacksamhet,
och tänk på dina medmänniskor.
PUSS PÅ ER. NI FÖRTJÄNAR DET. IBLAND.
Yttre dömande.
Är det inte så att vi dömer från utsidan och inåt? Så är det väl?
Själv reflekterade jag över detta under en veckas semester på en av de mest kända semesteröarna vi svenskar känner till - Teneriffa. Det tog emot att välja att åka dit eller inte, men jag samlade mod och tänkte ”Nej, minsann, detta ska vi klara av!”. Och det gjorde jag. Här sitter jag idag och skriver dessa rader och är på väg hem till ”kalla Sverige”, för visst är det så vi ser Sverige? Som kallt alltså? Visst är det så vi speglar oss själva, som kalla och frusna själar. Vi vill vara till behag och inte låta vår ilska rinna genom vårt skal vi byggt upp. Jag kan faktiskt själv erkänna att det är så man beter sig. Det är ju det ju. Men det är okej om du inte vågar erkänna, det är helt okej med mig. Men du ska veta att du är precis som alla andra, du är inte unik, inte på det planet i alla fall. Men om du inte känner igen dig alls, ring mig.
Men hur var det där på Teneriffa då? Ska jag vara ärlig så kändes det ganska trevligt att göra absolut INGENTING. Det var skönt, man känner liksom att batterierna i kroppen är laddade. Och är det inte det vi alla behöver egentligen. Det räcker med en vecka då och då, bara få koppla bort allt som har med vardagen att göra. Det gör att vi blir lite varmare, lite mer förstående för varandra och så kanske vi alla kan jobba på att göra Sverige lite mer varmt och härligt. Det vore väl förträffligt om alla kunde tänka så? Men det är kanske inte så vi vill ha det egentligen?
Tillbaka till det här med dömandet då.
Jo, det finns restauranger som är slitna och väderbitna, som har knallgröna väggar och ikeaspeglar med gigantisk ram och plutteliten spegel (det borde inte på kallas spegel egentligen) och sen finns det i alla fall fina restauranger med tilltalande inredning och fin service osv osv. Jag har en teori om att vi i vår tankegång förväntar oss mer eller mindre vilket ställe vi än går till. Väljer vi en restaurang utan någon tilltalande inredningen eller service så ställe vi in våra sinnen på att då kommer maten inte heller vara top notch, men så kanske man får in något blekt friterat och allt ser lite likadant, kanske smakar okej och då uttalar man ett ”Tjohej” för att det var gott. Är det inte lite märkligt med tanke på att man kanske skulle gjort tvärtom om det varit på den andra restaurangen och samma mat. Då skulle man bli besviken och nästan lite arg över mate de då serverade trots att det är samma mat. Jag tycker det är en intressant reflektion och jag tror också man kan spegla den på vårt sätt att möta våra medmänniskor. Vi tittar och… ja, vad gör vi? DÖMER, det är precis det vi gör. Vi dömer det yttre och sedan låter vi de tankarna spegla vårt bemötande av insidan. Bedrövligt kan man tycka, men vi gör ju det alla så varför vara så förvånade? Varför inte bara ta faktan och låta livet slipas genom vårt tänkesätt och kanske förändra vissa banor och låta oss åka nya karuseller, sådana vi inte provat innan. Det blir spännande, jag lovar.
Bild från morgonpromenix, något som blev lite av en daglig rutin. Helt okej ändå.
Ps. Åk aldrig charter, det kommer förstöra ditt liv.
Hej.
...Jag är svår att leva med. LW
du är svår att leva utan
jag är svår att leva med
imorse hängde man Saddam i ett rep
jag har ingen skuld i det
Lasses bästa mening. Idag.
Så blir det när man låser in sig.
Rubrik av sömnlöshet.
Jag har inte sovit på långa nu, men det är okej. Okej för att snart kommer jag härifrån.
Men med vem?
Människor som talar skånska ur ett annat perspektiv, som låter orden flöda utan att de tänker sig för, som beger sig ut med en stolthet som leder till fördärv, som pratar om ingenting. Ingenting.
Jag hoppas på att få isolera mig från dessa människor, dem tar nämligen energi. MEN, det gör väl alla människor mer eller mindre. Dock..
Jag älskar er.
Ha en fin dag.
Hej.
Klassisk musik.
Något som verkligen får mig att bedöva min hjärna och låta tankarna flyga fritt på ett organiserat sätt är det här med klassisk musik. Det är så ljuvligt, bittert och ändå så sött på tre olika sätt på en och samma gång. Helt fantastiskt. Låt dig betagas av strängar och gnissel och följ med till en värld där fingrarna flödar fritt till blodet rinner på tangenterna. Hej.
Trötthetslagen.
När man är trött så bör man gå och lägga sig.
Punkt och basta.
Men det gör man inte för att man vet att man kan hålla ut lite längre,
bara lite till.
Som ett himla barn beter man sig genom livet.
Man tar aldrig till den där beslutsamheten att faktiskt gå och lägga sig, blunda, sova, vila, snarka, drömma, dregla, rycka, ramla, gå i sömne, fumla, prata i sömne etc etc
Nej, man vill vara vaken. Ska vara vaken.
VARFÖR?!?
Jag är likadan. Oftast så blir det inte förrän framåt natten som tröttheten får ett övertag, kanske runt tvåtiden. Det är en himla bedrift att ta sig dit vill jag lova, men det är också då under nattetimmarna som kreativitet flödar och det är också då som mina tankar behöver skrivas ner. Här kanske också.
Okej...
Det kanske inte är så farligt med att vara uppe sent, men det är väl problemet att vakna tidigt som inte blir någon vidare hit om den upprepas dagligen. Att leva på fyra, fem, sex timmar på ett dygn räcker inte för mig.
Gör det, det för dig?
Helst skulle jag vilja ha en buss att åka runt i och en säng i den, där kunde jag sova. Vaggas till sömns av motorvägsvågorna som svajar bussen.
MEN, nu är jag bara en (o)vanlig tjej, med en aning för mycket fantasi.
Sov gott.
Bestiga förståndet.
Av avelsblod är vi komna att låta våra hjärnor flätas samman i ett betryggat hem av köttfärslimpa och sylta. Det socialas tillstånd av tåsvett och pärlande tårar som rinner ner på kind.
Varför ska världen vara så full av frågor som vi aldrig får svar på? Varför tar vi alltid själsliga beslut om val av passfoto eller vilket alternativ vi ska välja på frågan på teoriprovet inför körkortet? Varför all denna oro?
I ett bristande vägskäl begav sig mannen uppför kullen, vågade inte ta sats utan hasade sina hälar bakom ståuppkomikern som gick bakom honom i hast. Besudlad snuddade han vid målet, men föll. Och dog.
Han dog i en vetskap om att han aldrig skulle lyckas klara sig utan tåsvetten mellan tårna, det färgade drickglaset från barndomen eller den taskiga trasdockan från barnhemmet vid gården intill. Aldrig skulle han klara sig utan dessa ting. Det fanns fler saker att nämna, men som inte är värt att skriva ner. Inte nu i alla fall. Mannen är ju död. Han dog ju, med eller utan hälsenor. Saltfläckarna på Barbiedockorna samlas i en hög, säljs sedan till konsumenter för att lyxa till deras vardagsmat.
Och människor, var står vi i alla detta? Tittar vi bara på?
Låt ingen dra ner dig till jorden, lev uppe i det blå, ha inte båda fötterna på jordskorpan, flyg, flyg, flyg högt. Det kommer hjälpa dig att ta dig genom den svåra tid som väntar.
Ta livet med en nypa salt och var försiktig så du inte nyper någon.
Popcorn.
Vi poppade popcorn på vedspisen.
Det var spännande.
Prova det.
Det blir helt enkelt
DAGENS TIPS.
Adjöken.
Stormen Sven
Skriverierna flödar och jag kände att jag var tvungen att uppdatera lite grann nu när man fått strömmen tillbaka efter 24 timmar utan civilisation. Vad ska man då ta med i detta inlägg?
- Att man kommer på en massa saker man borde göra, fast inte går utan ström?
- Tiden man får utan tv, mobil och dator?
- Litenheten som lägger sig som ett täcke över förståndet
- Den långsamma tiden som uppstår
- Spelberoendet som tar sig genom kropparna i huset
- Den ociviliserade kommunikationen mellan människor i ett hushåll
Vad ska man ta med egentligen?
Ni kanske känner igen er i något av de ovanstående påståendena och därför tänker jag inte gå vidare in på dem utan låta er själva tänka över hur det är för oss människor som bor lite off och som verkligen inte har någon prioritet på att få den hjälp vi behöver för ett funktionellt hem.
En tankeställare: Bör vi inte klara oss rent socialt i alla fall utan elektricitet ett tag?
Panik kan utbrytas om man skulle förlora elen, vad gör man då? Varför blir vi människor så sköra av en uppfinning som denna? Varför kan vi inte klara oss utan den? INGENTING fungarerar ju utan den, är det verkligen meningen vi ska leva så? Ska vi verkligen vara beroende av något, låta samhället ta över våra sinne, smida dem till tomburkar så att vi bara panikiserar av ett enda felsteg? Nej, usch.
Jag tyckte det var skönt i alla fall att vara lite ociviliserad och man hade ju inte missat mycket kan jag bara meddela - det hade snöat i Nässjö och Ulricehamn, Liseberg sken med lampor och lite översvämningar i Helsingborg och Landskrona. Ja, nej, alltså, vad gör vi med våra liv? Vi låter tekniken forma dem. Borde det inte vara tvärtom egentligen? Borde det inte vara vi som formar tekniken? Men då säger du: "Men det gör vi väl?"
Kanske det, men ändå inte. Vi kanske skapar och uppfinner ting, men vi låter våra liv bestå av en massa 'sociala' ting i våra tekniska vertyg och är det verkligen till vår fördel eller kan det bli så att det snart slår om, slår tillbaka. Krig?
Trevlig kväll, Sven.
Välkommen åter.
Lyckan av en burkkaffe.
Moder Teresa kom rusande mot mig och frågade exalterat om jag ville ha burkkaffe. Jag såg frågande på henne, vinklade huvudet, förstod inte vad hon menade, men tackade snällt 'ja' till livet. Sen satt jag där på bussen och med en drömmande burkkaffe. Lyckan som infann sig när jag förstod att det inte var någon dröm går inte att beskriva i ord. Det är imponerande hur lycklig man kan bli av en drömmens burkkaffe. Ekologiskt och bra, billigt också.
Fin soldag på er!
Dagen jag väntat på genom livet.
Då var det dags. Klyschan kommer här!
"Jag kommer uppdatera min blogg nu mycket oftare".
"Yeah, right" kanske du som läser tänker, men nu är det så att jag har haft tillgången att köpa mig något som är mig riktigt kärt och som jag älskar att knappa på.
Jag har köpt mit en dator. Japps, en laptop, inte vilken som helst, men jag nämner den helst inte vid märke, men jag kan säga så mycket som att den heter "Ralf" som i Geten Ralf i sången om Egon som skulle bli fem. Han fick en get. Och Ralf verkar vara så fin och ödmjuk i sitt tonfall, ungefär som jag blir när jag pratar om min Ralf.
Jag kommer sitta och skriva på honom dagarna i ända, han är min vän i livet skulle man väl kunna säga. Det är verkligen som en tom plats i mitt liv har fyllts. Det är väl så kärlekspar brukar säga om varandra bla bla bla, "vad skulle jag göra utan dig?", "hur har jag kunnat leva utan dig?" osv osv.. Detta är ju tusen gånger bättre!
Och ja, jag är en introvert person, kritisk också. Men det vet du vid detta laget om du läst från de allra första inläggen.
Men sen nu när vi ändå talar om Ralf så mycket så har jag faktiskt bestämt mig, eller jag har inte bestämt mig, men det känns som han ändå så ha sitt lilla PH - Ralph. Vad tycker ni? Ge mig lite feedback på det där, tack!
Nej, nu kallar Pocahontas på mig, min kudde alltså. Hon är där på, med blå bakgrund.
Tja, det blev inget direkt djupt inlägg, mest materialistiskt, men med en fantastisk nyhet.
Å, livet är så bra... idag.
Shhhhhh... nu måste ni vara tysta.
God natt! God morgon! eller Se god dag!
Hemligheter
Vi bär på alla på dem. Vi låter de forma oss. Vi blir de människor vi är idag. Speglar
framtiden. Vad som komma skall. Men vi berättar aldrig för den vi håller kär. Det tillhör ju det förflutna. "Shhh.. Låt ingen få veta!" viskar en röst till dig i ditt sinne. Den rösten har du hört förr, men om andra saker, ting du avslöjat, som har gett dig en identitet.
Betagen av stundens nu är du, och du bär på en...
Hemlighet.
Vi bär alla på minst en. Hemlighet.
Och nu vill jag ge ett boktips.
"Hemligheter" heter boken och författaren heter Maja. Hon kommer från Bulgarien. Häftigt.
Läs den och sup in varje ord. För att alla har hemligheter. Vare sig vi vill eller inte.
Vissa har en sexuell dragning till döda och andra är inte så glada som de egentligen verkar.
Se den komiska sidan.
Vi vill dela med oss av dem hemligheter vi har, för det är lite spännande. Men vet du vad?
Det är ingen hemlighet lägre.
Jag vet ALLT.
